Filmtips/Recension
SVT visar en charmig dokumentär – titel ”Ett gäng amatörer” – om världens möjligen äldsta amatörfilmklubb. Dyk in på SVTplay innan du hinner ångra dig! Ett gäng amatörer
Klubben heter Bradford Movie Makers och startade 1932 under namnet Bradford Cine Circle. Men klubben skall ha uppstått ur en mer informell grupp som började mötas redan 1926! Inledningsvis filmade man i 16 och 9.5 mm, det sista ett tidigt specialformat som var mycket populärt bland amatörer då det gav bra bildkvalitet eftersom filmbredden nyttjades effektivare genom via snålare perforering.Vanlig 8 mm tog så småningom över och senare förstås video, varvid man ändrade namn till Bradford Cine and Video Club, senare Bradford Camcorder Users Group, och det nuvarande namnet Bradford Movie Maker har använts sedan 2010.
Detta extraherat från klubbens webbsida, som också anger att man är ”en av” världens äldsta amatörfilmsklubbar. Men jag vet ingen som är äldre och fortfarande aktiv – säg till om du vet! * Klubbhuset som allt kretsar kring har huserat filmklubben sedan 1935. Historiens vingslag ger extra krydda åt dokumentären.
”A Bunch of Amateurs” som originaltiteln lyder, är gjord av Kim Hopkins, känd från tidigare dokumentärer på BBC, Channel4, National Geographic med flera: IMDB-länk. Hon följde klubben under en längre tid, fram till påtvingad paus på grund av någon liten mikroorganism. (Ett konstigt virus spreds så politikerna stängde skolor, pubar, teatrar, med mera, beordrade folk att stanna hemma, höll förmanande presskonferenser, etc – ni har kanske hört talas om det?)
Vi får följa de åldrande klubbmedlarnas dagliga gnet och gnat. De har mötts varje måndagkväll sedan 1932. Men allt står inte väl till. Ekonomin är obefintlig. Klubbhuset behöver rustas upp, fast man har inte haft råd med hyran på fem år. Oroade pannor rynkas på medlemsmötena där ordföranden förhoppningsfullt föreslår publika filmkvällar, ty man har en del fina gamla färgfilmer som borde dra folk. Man kan få in 60 personer och vid inträde på fem pund betyder det hela 300 pund i vinst!
Vi får också skåda medlemmarnas skönmålning av väggarna, skräpslängande på bakgården och filmande. Vi följer med på hembesök bland krämpor och minnen. Det vilar en stilla melankoli över gänget. Vi droppar in på pågående inspelningar. En grupp hönor kacklar åt en vitsminkad vålnad. En trollkarl blandar kort. Liemannen rusar förbi en videokamera. Någon vill göra en Västern-film, sjungande på en guppande sadel mot en greenscreen.
Klubben har under sina 90 år gjort minst 300 filmer! Många snuttar ur det förgångna flimrar förbi, med spår av både ambition och kvalitet. Hemvärnets eldkastare demonstrerad i en film från 1939! Captain Marvel flyttar en bil. Gamla filmgalor förevisas.
Glansdagarna för detta glada gäng amatörer var på 1960-talet, innan video kom och förstörde allt – och nu har ju mobiler förstört ännu mer. (Alla håller kanske inte med, men det tycker nog gamla stötar! Strävsamt amatörfilmande reduceras till att hiva upp en plastklump ur fickan, att trycka på en knapp och sedan ansluta till 100 miljoner befintliga Youtube-alster.)
Plötsligt ser jag ett bekant ansikte när bradfordamatörernas existentiella kris luftas på ett möte: Där på andra bänk sitter ju Jim! Jag känner igen hans gråa hår och skägg. I åratal har vi mötts på kongresser för science fiction och fantasy, men jag visste inte att han var insyltad i sådant här fint filmsällskap! (Mailade Jim. Vi skall mötas i Uppsala i sommar och då får vi minsann prata film!)
Vi kontaktade klubben för att höra hur det gått efter att dokumentären.
– Dokumentären har ökat medvetande om vår klubb, särskilt lokalt, berättar klubbsekreteraren Andrew Cockerill och exemplifierar med att man fick uppdrag att filma sikhernas nyårsparad genom Bradford.
– Gamla medlemmar hör av sig, en del med filmer, säger han och klubben har redan ett stort arkiv med 300 filmer på celluoid, den tidigaste från 1934, och på deras hemsida kan en del av mer nyinspelad film avnjutas.
Man har omkring 20 medlemmar, många till åren komna (medlemmen Colin fyllde 90 nyligen), oräknat ett ”handfull nya” som kommit från dokumentären.
– Men många som besökt oss har sagt att de skulle gå med i klubben om de bodde i området, säger Cockerill som tillägger att ekonomin nu är mycket bättre tack vare tusentals pund (tiotuentals svenska kronor) i covid-bidrag och donationer.
Man fortsätter spela in film. 22 Maj har man klubbens årliga prisbankett, som hålls på Bradfords Ukraina-Klubb.
”Ett gäng amatörer” är en ovanlig och varmhjärtad dokumentär, som fick en recensent på IMDB.com att både ”fälla tårar och skratta hysteriskt”. Filmen har visats på flera biografer, festivaler och på BBC med flera TV-kanaler (nu SVT). Det är sällan vi får komma anonyma och anspråkslösa kulturarbetare som dessa in på livet!Det är entusiaster som verkar i periferin till den officiell, offentligt finansierad och driven kulturverksamheten. Som visan förklarat: Det är förmodligen de sista entusiasterna… **
Som med alla goda historier blir slutet gott, allting gott. I slutscenerna utannonseras att det där konstiga viruset kvalificerat klubben för ett generöst s k coronabidrag! Och medan eftertexterna rullar flyger Bradford Movie Makers egen Stålman iväg för att rädda världen.
–Ahrvid Engholm
