Sverige Filmförbunds stipendiater 2025
Vi har nu glädjen att samlat presentera de 20 personer som tilldelats årets stipendier. Stipendierna delades ut i samarbete med Bonniers Familjestiftelse.
I årets utlysning prioriterade vi barn och unga (max 35 år) samt en stor spridning i landet, både sett till var de sökande bor och var deras filmprojekt genomförs. Många utvalda projekt kretsar även kring barndomen och/eller har internationella kopplingar. Vi har även tagit hänsyn till hur stipendiat och projekt förhåller sig till hållbarhet och miljöfrågor. Resultatet är flera spännande, viktiga och ganska olika projekt. Samtidigt förekommer ibland beröringspunkter som vittnar om brinnande frågor i samtiden: identitet, relationer, krig/konflikter och klimatet. Vi ser mycket fram emot filmerna!
Följande tilldelades stipendiet:
Niklas Jonasson
gör ett coming-of-age-drama med inslag av magisk realism som spelas in i Sundsvall i samarbete med Film Västernorrland. Filmen följer tre barn på landet som under sommarlovet ägnar sig åt en intensiv krigslek. Under gruppnamnet Rävarna kämpar de om skogen mot sina ärkefiender, grannbarnen Fåglarna. Det är en berättelse om vänskap, grupptryck, makt och det svåra valet mellan att göra det rätta eller att vara lojal mot sina vänner, med leken som en allegori för verkliga och aktuella konflikter i världen. Filmen berättas ur barnens subjektiva perspektiv, vilket ger en förhöjd verklighet: de bär dräkter, träsvärd, räv- och fågelmasker – detaljer som speglar deras upplevelse. Stipendiet används till kostnader för att tillverka och patinera rekvisita. Det mesta görs utifrån scratch och begagnat, material som ska slängas och virke som hittats i skogen används i processen.
Josefine Thureson Kämpe
gör två dokumentärfilmsprojekt. Det ena handlar om en ung musiker som reser till Australien och får jobb som trädgårdsarbetare, den andra om en kvinna i Örebro som fått reda på att skogen vid hennes landställe ska avverkas och därefter har försökt skydda skogen. Filmen vill lyfta ett nytt perspektiv i frågan om skogen och klimatet, där vi kan mötas i kärlek och medkänsla istället för hat och polarisering. Stipendiet gick till programvaror för postproduktion samt hyra av utrustning och resekostnader med tåg till Örebro.
Nicola Camoglio
gör en mörk komedi som utforskar hur självfokuserade vi kan vara i det moderna samhället och hur vi ibland gömmer vårt dåliga mående, depression och mer allvarliga mentala sjukdomar från nära och kära. Stipendiet bidrog till inköp av analog 16 mm film så att Nicola under sommaren, tillsammans med sin fotograf Camilla Topuntoli, kunde utföra tester för visuell utveckling. Filmen spelades sedan in i Göteborg. Projektet begränsar användningen av el under inspelning genom att släcka lampor mellan tagningar och använda hållbar belysning som LED.
Steph Maj Swanson
gör en kortfilm om två personer som utvecklar en erotisk fascination för den dolda tekniken som manipulerar våra bilder. Många kameror använder en rad olika algoritmiska teknologier. Det finns otaliga osynliga processer som påverkar och förvränger bilden som tas upp av kamerasensorn. Tekniken heter ’beräkningsfotografi’, och den märks knappt – men den finns överallt i vår vardag, och förändrar tystlåtet hur vi ser på oss själva och världen. Den styr det vi ser …och vi gillar det. Stipendiet användes till införskaffandet av en Insta360-kamera och inköpet gjordes gemensamt med en annan konstnär så att utrustningen ska användas mer. Teamet råkar hittills bara bestå av queera och transpersoner och projektet undviker molnbaserade AI-verktyg på grund av deras negativa miljöpåverkan.
Elisa Kujala
gör en dokumentär som skildrar tillfrisknandeprocessen efter sexuella övergrepp och som till hälften spelats in i Finland, även om dess händelser utspelar sig i Sverige. Elisa hoppas att någon som utsatts för detta genom projektet kan få stöd och känna sig mindre ensam i denna värld. Stipendiet täcker kostnader för ett redigeringsprogram för att kunna slutföra filmen. Då redigeringen görs hemifrån är filmens klimatavtryck relativt litet.
Ninnie Schelin
gör en kortfilm i essästuk. Hon har hittat mängder med video- och fotomaterial från 70-talet fram till 00-tal där hennes nu bortgångna mamma filmat tidiga morgnar i skärgården. Ninnie vill sätta sorgen hon har efter sin mamma i en kontext av något större – mammans oro över spåren av klimatförändringarna synliggörs i hennes filmer när man genom åren ser mindre och mindre av kustfåglarna. Genom personliga relationer till måsar, en stuga i långsamt förfall och nyfilmat material under en inventering av fågelbeståndet i skärgården, hoppas Ninnie att den natur som vi kollektivt förr eller senare kommer tvingas sörja, kan agera som en påminnelse om det vi måste rikta blicken mot för att bevara. Stipendiet används till digitalisering av arkivmaterial. Det finns en hållbarhetsaspekt i att ta vara på och göra något av redan inspelat material.
Max Larsson
gör en body-horror kortfilm som tacklar kroppshets bland framförallt unga män. Filmen kommer utforska gymkultur och hetsen som finns bland många unga idag att vara så smal och visuellt vältränad som möjligt, ofta på bekostnad av sin egen hälsa. I teamet ingår många unga talanger. Max själv är Uppsalabaserad och står förutom regi också för sminkning inkl. effektsmink och stipendiet används för att införskaffa effektsminket. Men även spillmaterial används för smink och kostym, alltså sådant som annars skulle kastas, för att göra denna del så hållbar som möjligt.
Fanny Nygren
gör en kort essäfilm som utforskar relationen mellan tjejer och mat. Hon försöker hitta vilka känslor som finns i relationen däremellan, då hon upplever att det ofta finns något som skaver. Fanny är Malmöbaserad och filmen utgår ifrån egna erfarenheter i kombination med samtal med andra kvinnor. Fanny vill utforska essäformatet och arbeta med visuellt material som inte alltid hänger ihop med ljudbilden. Stipendiet går till att införskaffa ingredienser för att kunna laga olika rätter. Genom att handla dessa i säsong och enbart vegetariskt, blir projektets scenografi mer hållbar.
Alfred Nilsson
gör en komedi som handlar om en stum kille som inte kan komma ned från ett träd och en blind främling som går förbi och motstridigt försöker hjälpa honom ner. Trots att denna film ska skapas med ett lättsamt och nyfiket sinnelag finns det en grund i den som fängslande och tänkvärd. I filmens hjärta finns en vilja om att värna om självklarheten i att hjälpa varandra. Stipendiet täcker kostnader för en extern SSD-disk. Filmen spelas in i Östergötland och medarbetare som bor på annan ort åker tåg till inspelningen och teamet är noga med att inte skräpa ner i naturen. Filmen utspelar sig utomhus i skogen och kommer därmed att locka vissa människor till att klättra i träd 😉
Paula Cyrillus
gör en dokumentärfilm om Tolkiensällskapet Forodrim, en fantasyförening som funnits sedan 1972. Här möts man som hobbitar och alver under alternativa alias. Filmen porträtterar kollektivet i allmänhet och ett par medlemmar i synnerhet. Genom dem fördjupas frågor kring varför man vill leva fantasifullt, hur man slutar skämmas för sig själv och hur det är att som barn växa upp i föreningen. Vi rör oss hela tiden mellan saga och verklighet – som filmskapare leker Paula med den kontrasten både i bild och ljud. Stipendiet täcker resekostnader då Paula följde med och filmade några medlemmar när de besökte medeltidsveckan i Visby. Filmen berör teman som social hållbarhet och återbruk, i föreningen utforskas andra värden än konsumtion och produktivitet.
Gustav Bengtsson
gör en videoinstallation i kortfilmsformat som utforskar hur ålderdom och kropp hänger samman. ”Badet” är en personlig berättelse om samtidens syn på en åldrande kropp. Verket speglar en värld där ålderdomen ofta marginaliseras, där de rika erfarenheterna och berättelserna som finns hos våra äldre inte får ta plats. Gustav, som är baserad i Halland, vill genom projektet även lära sig mer om installationsprocessen och arbetet med experimentell film. Stipendiet används för resekostnader med tåg och ekologisk och vegetarisk mat till skådespelare och fotograf.
Josefine Rosenqvist
är producent för ett dokumentärfilmsprojekt som handlar om Åse, krönt väktare över Söderlyckans skatepark, en charmig och envis tant på 73 år som med kärlek för skating och ungas välmående tar sig an världen i sin permobil. Åses bortgångne son, som själv var skejtare, var en stor inspiration och anledning till att hon just sökte sig till skateparken. Filmen är en eloge till livet, till att fortsätta ge tillbaka även om man själv har det tufft. Stipendiet gick till lokal- och teknikkostnader för att genomföra en offentlig visning av filmen i Lund. Genom att göra visningen så lokal som möjligt fick de berörda medverkande nära till visningen och slapp resa. Senare ska filmen även skickas till olika festivaler, där den får möta annan publik.
Pablo Opazo
gör ett kortfilmsprojekt är om en kvinna som hittar en artefakt i Sverige som tillhörde hennes pappa som gick bort när hon var liten i Chile. Filmen handlar om bandet till och saknaden efter sin familj när man bor i ett annat land, men även hur objekt och föremål kan forma och bygga en familjs historia. Filmen är dedikerad till Pablos morfar som var gruvarbetare i Chile och som han aldrig hann träffa. Filmen kommer att vara på spanska med latinamerikanska skådespelare. Stipendiet täcker kostnaden för boken ”Artifacts” av Crystal B. Lake som handlar om hur man studerar och pratar om artefakter, research som har stor betydelse för filmen. Summan täckte även resekostnader och här valde teamet kollektivtrafik framför bil för att begränsa utsläppen.
Ksenija Komazec
undersöker i ett kortfilmsprojekt´mor-dotter-relationen. Hon utgår ifrån inspelat dokumentärt material: under sommaren 2024 filmade Ksenija en tågluff genom Europa med sin mamma. Hon vill även utforska vad som händer med en berättelse när den “översätts” till ett annat format eller gestaltas i ett annat material, i detta fall leranimation. Ksenija är baserad i Västmanland och stipendiet användes till resekostnader med tåg för att besöka konstnärer som håller på med stop motion-animation och lera.
Valeria Hammar Fuentes
är i slutfasen av att göra en dokumentär som ger ett annorlunda perspektiv på det Spanien som så många svenskar besöker. Bortom Marbella och den spanska solkusten finns ett inre Spanien dit turismen sällan når. I bergsbyn Bélmez de la Moraleda kretsar allt kring det flytande guldet – olivoljan. Livsstilen är djupt rotad i naturens cykler, gamla traditioner och en lokal gemenskap. Men de nya generationernas valmöjligheter är stora, vilket gör att många unga söker sig bort från byn och in till storstäderna. I filmen belyses bland annat det traditionella yrket herdes viktiga roll i den biologiska mångfalden och en mer naturnära livsstil skildras. Stipendiet gick till en del av kostnaderna för musikrättigheter, då en liten pojke spelar dragspel i den inledande scenen och den melodin behövde en licens.
Vilhelmina Trost
gör en stopmotion-animerad kortfilm där vi lär känna den kroniskt ensamma, nyexaminerade sjuksköterskan Rut och den eskalerande relationen till en silverask som hon fått i arv av en rik släkting. Det är en film om girighet, förhållandet till ärvda objekt, besatthet och övertänkade. Det är en film som tydligt ifrågasätter dagens förhållandesätt till värde. Filmen görs i Skåne och stipendiet gick till inköp av material för att bygga dockor. I övrigt arbetar Vilhelmina nästan alltid med återbruk. Stopmotion har även miljövänliga sidor då man oftast håller sig i en lokal och arbetar med ett litet team.
Anton Forsdi
står för idé, producerar och spelar huvudrollen i en fristående långfilm som spelas in i Falun. Den skildrar två unga människors resa från förälskelse till missbruk, psykisk ohälsa och social utsatthet. Stipendiet täcker kostnader för enklare scenografi, rekvisita och fika i projektet som genomförs ideellt. All filmutrustning lånas från Film i Dalarna och rekvisita och scenografi återvänds så långt det är möjligt. Allt för att skapa en filmproduktion som tar ansvar för miljön och bidrar till en hållbar framtid.
Clara Vida
gör en film om att vara ung och om att växa upp. Filmen spelas in i Lillehammer, Norge och görs av studenter på Den norske filmskolan ifrån Sverige, Norge och Danmark. Filmen görs utanför skoltid och på noll budget. Filmens skådespelare är ungdomar från Lillehammer utan skådespelarerfarenhet och tanken är att improvisera fram stora delar av filmen tillsammans med dem. Teamet vill aktivera ungdomar och sig själva på ett hållbart och lekfullt sätt utanför skolans ramar och premisser. De har ingen bil och bara lätt utrustning. Stipendiet används till mat och fika under inspelningen, samt rekvisita.
Patrik Edlund
är producent för en psykologisk sci-fi som följer en ung tjej i hennes resa genom trauma och identitetssökande. Produktionen sker i samarbete med Film i Västerbotten och Filmpool Nord och spelades in i Umeå i juni. Stipendiet gick till inköp av material för kostym, främst genom second-hand och lokala källor. Genom att ge nytt liv åt gamla material kan teamet skapa en hållbar kostymdesign.
William Fidler
gör en film som handlar om nioåriga Albin och Engla, som gömmer sig i en å för att undkomma vad de tror är ett utbrytande krig. Egentligen har de hamnat mitt i en militärövning. Det är en kortfilm som utforskar den sköra gränsen mellan barndom och vuxenvärld. Den skildrar dessutom en militär närvaro som resonerar starkt med vår samtid. Stipendiet används till kostym: second hand kläder som efter inspelning inte slängs utan skänks till behövande barn, samt catering i form av vegansk och vegetarisk kost från lokala verksamheter. Då filmen spelas in i utomhusmiljö, vid Kävlingeån i Skåne, ska biologisk mångfald värnas och därför samarbetar William med folk som också förstår detta.
