Sfilm:s sommar med 30 världspremiärer

I sommar har Sfilm visat 30 världspremiärer med kortfilmer på några biografer i södra Sverige. Och fler är på gång. För förutom att det är valdag söndag 11 september, är det också premiärdag för ytterligare tio kortfilmer. Då på Sveriges äldsta biosalong, Filmmuseet Kristianstad.

Det skulle kunna kallas ”De refuserades filmfestival”, men vi valde att vända på det och se det positiva i att kunna visa 30 av de filmer som i april inte fick plats vid Sveriges Filmförbunds (Sfilm) Kortfilmsfestival i Stockholm (SKFF). Sålunda har vi presenterat världspremiär för 30 kortfilmer denna sommar. Någon enstaka kan ha visats på någon annan duk någonstans, men i stort är det helt filmer som filmare från hela Sverige lagt ner massor av tid och själ i utan att de tidigare visats offentligt. Responsen från filmarna själva till projektet har varit väldigt god, vilket underströks av att flera ville komma och vara med när vi visade filmerna. Så med flyg från London, tåg från Stockholm och bil från Helsingborg tog sig ett antal filmskapare till sin premiär.

Sommarens visningar öppnade lördagen 18 juni i nordöstra Skåne, på Bio Regina, Aoseum, Åhus, strax utanför Kristianstad. Då var det sommarlov och midsommar i antågande. Tio filmer visades; Grindvalsjakt på Färöarna av Per Lundgren, Besöket av Mattias Olsson, Endast Politiker Bär kostym av Pontus Karlin, Screwballs av Sara Key, Sewing Sisters av Annika Larsson, Two Roses av Wasim Kashlan, November av William Brandt, Simmer av Ronja Larsson, När det tysta dör av Björn Jansson och God natt av Alva Törnqvist. Filmskaparen Per Lundgren berättade om sina erfarenheter från Färöarna. En person i publiken upplyste om hur det är att jobba som slaktare på Scan, då filmaren Per gör den parallellen i sin film. Någon frågade om han provade valkött, och hur det då smakade. Salt och torrt!

Per gjorde själv en reflektion kring att hans film inte kom med i huvudfestivalen, då han inte riktigt var nöjd med kopplingen mellan valjakten och Scan. Men publiken på plats tyckte det var bra. Samtalet övergick till att fokusera på ljudet i filmerna och en diskussion med publiken kring dokumentärfilm och fördel respektive nackdel med voice over eller att prata direkt in i kameran. Några efterlyste undertexter till filmerna, då det ibland var svårt att uppfatta vad som sägs.

Dagen efter, söndag 19 juni, hamnade vi på Bio Hypnos i Malmö. På duken visade vi tio kortfilmer; The Memory of Love av Boel Zetterman, Fuck Corona av Per Holmberg, Bank av Kalle Fransson, Locket av Christian Rehn, Nisses Fiskdisk av Erik Andersson, En Kvinnas Väg av Victor Majorin, I am Salma av Salma Afash, Byta Spår av Vilhelmina Jacobson, På Djupt Vatten av Lorenzo Follari och Jag är död av Jay Wong.

Alicia, manusförfattare och skådespelare från ”En kvinnas väg” har tagit sig från London till vår visning och berättar om idén till filmen:
– Den kommer från min mormor som berättade för mig om en tid då kvinnor inte kunde välja vem de skulle gifta sig med, säger Alicia och säger att det är viktigt att göra saker. För varje nytt projekt lär man sig lite nytt, menar hon. Hon berättar också att hon har några nya och framtida projekt, som vi snart hoppas få ta del av.

Efter visningen hade vi ett samtal om vikten av att visa dessa filmer och hur de kan tolkas. Då Erik Andersson, som gjort musikalen ”Nisses Fiskdisk” var på plats fick vi även höra att han inspirerades till sin film av de välkända Galenskaparna.

Några veckor senare, 20 juli mitt i högsommarvärmen, är det centrala Kristianstad och bio Roxy som är scen för våra världspremiärer. Vi visade då; Till vägs ände av Anders Österberg Glasgows Mörka Gränder av Niklas Edor Karlsson, Den stora Dagen av Jonatan Nettréus, Repris av Björn Lindberg, En blygsam dröm av Feng Wan, The B-Side of Breathing av Elliott Blomberg Book, Glitter av Dylan Murray, Delirium av Sandra Penzo, Viskleken av Sandra Fredin och 24 timmar. Mörkrädd av Mika Hyvönen.

Några av filmskaparna har tagit sig till Kristianstad för att vara med; Björn Lindgren (Stockholm), Mika Hyvönen (Eskilstuna), Sandra Fredin (Kalmar) och Sandra Penzo (Karlskrona).

Efter hälften av filmerna får vi ett fint samtal med Björn Lindgren och Mika Hyvönen om deras filmer. De berättade var idéerna kom ifrån. Björns film Repris handlar om det onödiga med utvärderingssamtal, medan Mika pratade om hur pandemin fick hen stillasittande och hur måendet tog sig en törn. De fick frågor om hur deras process gick till, samt om hur filmerna ska tolkas. Ett väldigt fint samtal, som även fick några i publiken att engagera sig med frågor. Mika fick berätta om hur hen animerade sin film och alla var imponerade av att det var hens första animation.

Efter de sista fem filmerna fortsatte samtalet med Sandra Fredin och Sandra Penzo. Mycket av samtalat handlade om hur obehaglig, närmast äcklig Sandra Fredins film Viskleken upplevdes, då den tar upp ett ämne som sexuella övergrepp på ett väldigt brutalt och otäckt sätt. Alla sinnen attackeras och man är ”fast” när man ser den, då den har väldigt pulserande sirener som genomgår filmen. I presentationen användes ordet äcklig för att beskriva filmen, vilket var menat som något positivt, vilket filmskaparen Sandra Fredin också tyckte passade väl, då hennes poäng var att få tittaren att känna obehag.

Penzos film handlade om mental ohälsa och är också väldigt påträngande, inte lika äcklig, men dock med ett närvarande och berörande obehag.

Sandra Penzo avslutande ord summerar visningarna väl: ”Bara möjligheten att få veta ifall ens film suger genom att andra människor ser den är något man växer genom”.