Jan Troell: med film genom livet

Arkivgruppen på Sveriges Filmförbund jobbar just nu med digitalisering av sitt arkiv. I detta arbete stötte de på filmen ”Sommarhamn” signerat ingen mindre än Jan Troell, en av de verkligt stora inom svensk film med titlar som ”Här har du ditt liv”, ”Utvandrarna” och ”Sagolandet” på sin lista. Vidare har Jan varit över i USA och regisserat filmerna ”Zandy’s Bride” och ”Hurricane”, men allt började som amatörfotograf i Malmö.

Inledning och transkribering av Martin Sjölander
Filmad intervju av Mattias Olsson och Benjamin Giordano

Du var ju amatörfotograf från början. Vad fick dig att börja med rörligt bild?
Jag var uppvuxen med rörlig bild i och med att mina föräldrar hade en 16mm amatörkamera. Jag har faktiskt film, som jag fått digitaliserat, på 16mm omvändningsfilm från 1928 och framåt in på 60-talet som mina föräldrar har tagit. Det finns till exempel när jag kommer i taxi från BB och min mor bär ut mig och jag för första gången filmas av min far som tog emot oss när taxin anlände till vårt hem i Limhamn på Järnvägsgatan. Så det har jag vuxit upp med. Vid festliga tillfällen så togs projektorn fram och vi såg på dessa ”homemovies”. Jag är mycket glad över att ha haft och fortfarande har tillgång till dom filmerna.

Hur var det att vara amatörfilmare under 50-60-talet?
Det var mycket roligare än idag gissar jag. Då var det lite speciellt med någon som hade en filmkamera. Eller överhuvudtaget de som fotograferade. Idag fotograferar ju alla. Jag vet inte vad genomsnittet exponeringar är idag per person med mobiltelefoner och allt men det är nog ganska högt.

Du är ju oftast den fotografiskt ansvarige för dina produktioner. Finns det någon orsak till detta?
Jag känner mig som fotograf först och främst. Jag tycker det är så roligt att fotografera, men också att ha kontroll och att ha möjligheten att improvisera. Sedan behöver jag inte fatta beslut om kameran ska panorera hit eller dit eller instruera någon i förväg. Jag kan skapa med det jag tar in under själva filmandet.

När det kommer till ljudet, har du några speciella tankar då?
Ja jag har mycket speciella tankar kring ljudet!  När jag sitter och klipper så tycker jag ofta ljudet är lika viktigt som bilden. Och även med effekter kan du göra så oerhört mycket för att styra upplevelsen. Musik i samband med film är ju nästan starkare än bilden ibland, i uttrycket. Intrycket av en scen kan man ju ändra 180 grader genom att skifta musiken. Så det tänker jag mycket på. Oftast väntar jag inte tills filmen är färdig innan jag beställer musik. Jag försöker ha någon musik tillgänglig när jag klipper även om det inte blir den musiken som hänger med hela vägen tills filmen är färdig.

Vad har du för syn på dubbning?
Jaa.. för det första är det ju nödvändigt nästan i all film, men i synnerhet om man gör periodfilm. Om vi ska filma 1800-tal kan man ju inte använda moderna gatuljud. Man måste ju sila bort och eftersynka av sådana skäl. Ibland behöver man eftersynka för att rätta till något i dialogen. I regel får man mest levande ljud första gången. Att sen nå dit igen, om man är nöjd med dialogen, att då göra om den kan vara väldigt frustrerande. För det kan kanske vara svårt att uppnå just den kvalitén som uppstår första gången.

Vad har du för inställning till att filma digitalt?
Min senaste film ”Dom över död man” filmades digitalt. Det var meningen vi skulle göra den på film men lite motvilligt gick jag med på att prova den då alldeles nya digitala kameran Alexa. Jag måste säga att jag blev helt såld på den. Jag tyckte den var fantastiskt! Det kändes som att jobba med en filmkamera men att man hade mycket större frihet i ljuskänslighet och filmåtgång och så vidare.

Vad finns det för risker med det digitala?
Det är klart att det är frestande att chansa och slarva och så vidare. Allting har ju en bra sida och en dålig sida. Man får ju avväga vad man tycker.

Vad är skillnad att jobba i en stor produktion jämfört med en liten?
Egentligen så… ju mer pengar man har… (lång tystnad) …jag ska inte säga ”ju sämre blir det”. Men det ligger något i det. Att vara gränslös är sällan det bästa utgångsläget för ett bra resultat. Jag kan ta ett exempel från min tid som lärare. Jag sa till klassen nu får ni rita precis vad ni vill. Då kanske det blev glada först. Men de upptäcker förr eller senare att få en utmaning, en begränsning, att hålla sig inom vissa ramar kan vara väldigt bra för resultatet. För då använder man kreativiteten och hittar lösningar. Det får ni inte säga till producenterna och finansiärerna men ibland är det bättre att ha mindre pengar.

Vad har du för inställning till pengar?
Jag försöker ofta hitta billiga och enkla tekniska lösningar. Som exempel kan jag säga att jag uppfann Techniscope. Detta att använda halva utrymmet på 35mm film. Detta uppfann jag samtidigt med den som uppfann det så det blev känt. Ja det låter konstigt, men så var det. När vi skulle spela in Upphåll i Myrlandet  så var en av förutsättningarna från Bengt Forslund (filmproducent, reds anm.) att de fyra olika filmerna skulle ha ett enhetlig utseende – att de skulle ha ett cineamscope-format. Då fanns det ett svenskt cinemascope-format som hette Agascope. Då var det meningen vi skulle använda det. Men när jag såg vilka objektiv man hade till det… stora grejer som man knappast kunde sätta på en stumkamera, en handkamera. Då föreslog jag att vi skulle använda 35mm och inte filma in det anamorfiskt. Utan vi skulle filma vanligt och bara använda halva utrymmet och maska av i sökaren så vi såg cinemascope-formatet. Då vann vi att vi kunde använda stum-arri som handkameran istället. Sen var det Rune Eriksson som hittade på att man kunde ju också bara ta fram halva negativet i matningen så sparade man 50% film.

Slutligen, vad skulle du ge för råd till unga filmare idag?
Man kan gott lyssna på andra men man ska mest lyssna till sig själv. När man känner att man vill göra si eller så, om man känner det mycket starkt så ska man tro på det även om man får mothugg. I slutet på en filmproduktion så kommer det så många olika råd från olika människor vad man ska göra. Ofta motsägande råd, så då gäller det att tro på sin egen vision. Men i alla fall lyssna på vad andra säger.

Se filmklipp från intervjun på vår Instagram

Är du intresserad av att engagera dig i arkivgruppen eller kommunikationsgruppens arbete?